Amistad: Un Ensayo Compartido / Friendship: A Shared Essay

En fascinerande uppsats om vänskap.

«Utan vänner skulle ingen vilja leva, även om de hade alla andra tillgångar», skrev Aristoteles. Ändå, även om vänskap sedan urminnes tider är en av livets grundläggande strävanden, brukar vi sällan fundera över dess väsen. Hur blir man vän med någon? Varför tycker vi om vissa människor genast? Kan vänskap överleva på avstånd? Kan man lära sig det? Är det kulturellt? Måste det vara ömsesidigt? Kan det finnas mellan föräldrar och barn? När och varför tar det slut? Vad händer när det blandas med begär?

Två vänner, neuroforskaren Mariano Sigman och författaren Jacobo Bergareche, vände sig till vetenskap och filosofi för att utforska dessa frågor. Men de kände snart att sådan litteratur inte speglade den stora mångfalden av synsätt på denna typ av relationer, och kallade därför samman människor av alla slag och bakgrunder som de samtalade med i förtrolighet. Så passerar här en åttioårig bankchef, en ung papperslös salvadoransk invandrare, en föreståndare för ett äldreboende, en skådespelerska, en vinodlare, en författare och en grupp graffitimålare. Tillsammans utgör de en stor bild av det vi kallar «vänskap».

ENGLISH DESCRIPTION

A fascinating essay on friendship.

"No one would want to live friendless, even if they had all other goods," wrote Aristotle. However, while friendship has been a fundamental aspiration in life since the dawn of time, we don't usually reflect on its nature. How does one make a friend? Why is it that some people are instantly likeable? Can friendship survive long distance? Is it learned? Is it cultural? Should it be reciprocated? Is it plausible between parents and their children? When and why does it end? What happens when it gets mixed with desire?

Two friends, neuroscientist Mariano Sigman and writer Jacobo Bergareche, turned to science and philosophy to explore these very questions. But soon felt that such literature did not capture the ample diversity of these kinds of relationships, and so convened people of all sorts and conditions with whom they had intimate conversations. Thus, we see an octogenarian bank president, a young undocumented Salvadoran immigrant, the director of a nursing home, an actress, a winegrower, a writer, and a collective of taggers marching through these pages. Together they make up a grand fresco of what we call "friendship."