Andy Warhol. Love, Sex, and Desire. Drawings 1950-1962

Långt innan Andy Warhol nådde toppen inom popkonsten skapade och ställde han ut förföriska teckningar som hyllar manlig skönhet. Andy Warhol Kärlek, Sex & Begär: Teckningar 1950-1962 innehåller över tre hundra teckningar utförda främst i bläck på papper som skildrar unga män, många av dem nakna, några sexuellt laddade, och ibland prydda med lekfulla svarta hjärtan och förtjusande utsmyckningar. De slappar eller fjäskar, stolta över eller till och med uttråkade av sin skönhet, medan konstnären skissar av dem, hänförd. De möter sällan sin skarpa betraktare med blicken, och likaså ligger Warhols fokus på deras form, deras erotiska egenskaper och obundna sexualitet. Om hans motiv är nöjda med att njuta av sin attraktionskraft, är det även Warhol. Hans självsäkra hand skildrar en mängd färgstarka karaktärer, men avslöjar också mycket om denna gåtfulla konstnär.

Warhol var redan en framgångsrik kommersiell illustratör när han ställde ut studier från detta verk på Bodley Gallery på Upper East Side i New York 1956. Han trodde felaktigt att dessa illustrationer skulle bli hans genombrott i New Yorks konstvärld, och underskattade den rådande homofobin vid den tiden. Även om han aldrig fullföljde sin plan att ge ut teckningarna som en monografi, producerade han över tusen eleganta, till synes enkla teckningar från verkligheten. Denna volym fullbordar äntligen hans projekt genom att samla hans mest slående bilder, publicerade här för första gången i en omfattande bok och utvald av Andy Warhol Foundation for the Visual Arts. Redigerad och med en inledning av stiftelsens Michael Dayton Hermann, samt essäer av Warhol-biografen Blake Gopnik och konstkritikern Drew Zeiba. Inkluderingen av dikter av James Baldwin, Thom Gunn, Harold Norse, Essex Hemphill och Allen Ginsberg skapar stunder av eftertanke som fördjupar teman och stämningar i teckningarna.

I stil påminner teckningarna om skisser av Jean Cocteau och till och med Matisse: mycket renodlade och säkra i linjen, men ändå lösa. Den listiga åskådarens blick är däremot helt Warhols egen, och även de mest vågade teckningarna innehåller en sorts torr humor – en känsla av ironisk distans – som skulle bli ett kännetecken för Warhol.