Lex Talionis in Early Judaism and the Exhortation of Jesus in Matthew 5.38-42

I Matteus 5:38-42 upphäver Jesus den gamla testamentets lära om "öga för öga och tand för tand" – Lex Talionis-lagen – och befaller sina lärjungar att vända andra kinden till. James Davis frågar hur Jesu undervisning i detta fall förhåller sig till de gamla testamentets talionsbud, hur den relaterar till judendomen under nytestamentlig tid och vad Jesus krävde av sina lärjungar och kyrkan.

Baserat på gamla testamentets texter såsom Tredje Mosebok 24, Andra Mosebok 22 och Femte Mosebok 19 kan man göra en starkt argument för att Lex Talionis-lagen uppfattades ha en bokstavlig tillämpning. Det finns flera texter, men texten i Tredje Mosebok 24 ger det starkaste argumentet för en bokstavlig och rättslig tillämpning. Dock, under andra århundradet e.Kr. och senare, var den judiska rabbiniska ledningen i stort enad om att det gamla testamentet inte krävde en bokstavlig talion, utan att ekonomiska böter kunde ersätta detta i rättsliga frågor. Ändå finns det bevis från Filon, rabbin Eliezer och Josefus att under första århundradet e.Kr. var tillämpningen av bokstavlig talion i rättsliga frågor en betydande och gångbar judisk uppfattning vid Jesu tid.

Jesu undervisning representerar ett annat synsätt än de gamla testamentets lex talionis-texter och också, möjligen, än den judendom som rådde under hans tid. Jesus befaller den allmänna principen att inte hämnas mot den onde och avsåg att denna undervisning skulle tillämpas konkret, vilket också bekräftas i hans eget liv.

JSNTS