My Brother's Roommate

Det finns några saker du bör veta om min brors rumskamrat.

Wolfie Cox är... komplicerad. Oemotståndligt attraktiv, och viktigare, han har en imponerande pinne fastkilad så långt upp i röven att han är ungefär lika känslomässigt tillgänglig som en chinchilla. Egentligen kanske det är en förolämpning mot chinchillorna.

Så, naturligtvis vill jag rida honom som en cykel.

Han tror att jag hatar honom. Mest för att jag fått honom att tro det. Det är lättare än att erkänna det motsatta.

Och medan Wolfie är ungefär lika mjuk och gosig som en gaffel, är jag motsatsen. En duktig flicka. Pålitlig. Samvetsgrann. Åh, och helt panikslagen inför en kommande arbetskonferens.

Wolfie är vanligtvis allergisk mot osjälviskhet, så när min bror frivilligt tvingar honom att hjälpa mig genom att följa med mig till nämnda konferens där alla andra kommer ha en medföljare... säger jag tack, men nej tack. Överraskande nog är Wolfie orubblig i detta. Och det är historien om hur jag fastnade på ett hotell med min brors heta (griniga) rumskamrat.

Tack för att du lyssnade på mitt TED-tal.

På allvar, det här är inget spel för mig, och bortsett från hormoner behöver jag imponera på min chef den här veckan så att befordran jag kämpat för inte går till hans ryggradslösa brorson. Men med Wolfie och mig som delar hotellrum blir saker snabbt förvirrande.