Scott Schuman. the Sartorialist Milano

År 2005 förändrade Scott Schuman modefotografin för alltid när han grundade bloggen The Sartorialist. Idén var enkel: att öppna en dialog mellan mode och vardagsliv genom att fotografera lokalbefolkningen på offentliga platser. Men i Bill Cunninghams och August Sanders anda, lyfte denna okonstlade, radikala betoning på "riktiga människor" – bortom catwalken, utanför studion – människors betraktande till en konstform och gatustil till högmode, långt innan Instagram. I Milano fann Schuman en musa klädd för uppgiften.

Milano skildrar nästan tjugo år av hans hängivenhet till de oersättliga milaneserna och deras livliga, stilfulla stad, först som besökare, sedan som invånare. Med ett förord av den avlidne Giorgio Armani och en omfattande intervju som belyser Schumans unika sätt att fånga mode i det fria, är bilderna så filmiskt komponerade att det är en gåta att de togs i rörelse. Schuman tycks stanna upp Milano, inte bara de där shoppande, åkande på skateboard och rökande som kanske har tid, utan även de utan den: Miuccia Prada, Emiliano Salci, Luciano Barbera, systrarna Sozzani, alla fångade här på samma gator och kaféer. Det som framträder är en gatubildshistoria över det moderna milanesiska modet, av en amerikan med öppet sinne som ser den elegans som förbises av lokalbefolkningen född till den och som går förlorad i stelare modeskildringar – skönheten i de äkta, oförutsägbara stilar som bara förenas av dem utan press att anpassa sig. Ung som gammal poserar de medan Milano susar förbi på cyklar, vespor och spårvagnar, mitt i ett sken av marmor, fresker, skulpturer, spiror, pelare, utsmyckade palats och brutala fasader, lokala marknader, blomsterhandlare, vertikala trädgårdar, ikoniska samlingsplatser som Bar Basso och Marchesi 1824, espressos, handväskor, högklackat och kostymer i alla tänkbara färger. Från Naviglio Grandes kanaler till kullerstensgatorna på Via Brera, till glastaket i "Galleria Vittorio Emanuele II" och Milano Centrale, stadens blandning av byggnadsstilar ses som en strålande spegling av dess folk.

"Milano lämpar sig inte för ytligt, flyktigt umgänge," noterar Armani i sitt förord; delvis reseberättelse, delvis stilbibel, här är en exklusiv chans att stämma in i stadens rytmer, energi och själ lika intimt som Schuman, för att upptäcka vad som gör den unik. För beundrare av mode, fotografi och la dolce vita är detta den äkta gatustilen från modevärldens huvudstad som inte finns på Instagram, fångad av pionjären som gjorde den både häftig och meningsfull. I Schumans ord är detta inte bara kläder, det är kläder som berättar "vem människorna är".